Privilegierad i min ensamhet
Är mycket ensam på sommaren. Jag jobbar mest och bor just nu på 3 ställen. Cirkulerar omkring. Blir mycket ångest nu när jag inte känner mig hemma någonstans. Så jag drömmer. Drömmer om ett eget hem. Helst en etta. Vill ha små ytor så att jag inte tappar bort mina saker. I hus på 175 kvadratmeter tappar jag bort mig själv. Fan.
Jag är så jävla privilgierad och ändå mår jag så dåligt. Men läsa. Jag läser. Det hjälper, ibland.
