När sommaren går i svartvitt
Början av juli har passerat och här ligger jag i min säng med en känsla av tomhet. Jag pendlar ofta mellan tomhet och ångest. Vad som är värst vet jag inte, men bedrövligt är det. Var det såhär livet skulle bli? Idag är jag 19 vintrar, men jag minns när jag var 12-13 år och min moster sa något i stil med att:
- "Men lilla du, det blir bättre. Du har hela livet framför dig. Livet är fantastiskt och ditt liv har ju bara börjat."
Jag tycker å ena sidan att det var snällt sagt av henne och jag vet att hon bara vill mig väl men å andra sidan är det att glorifiera livet och måla upp en bild av att livet ska vara något "lyckligt". Och den bilden som hon, och som även flera andra målat upp, har minst sagt gjort mig besviken. Jag har haft en vision sedan dess att om jag bara fortsätter lite till i detta liv så kommer det bli bättre. Men istället har det varit så att ju äldre jag blivit - desto mer ångest och destruktivitet har jag haft.
Förra sommaren var riktigt jävlig och eländig. Jag minns det hela i svartvitt. Nyanser av grått. Hur jag inte visste hur jag skulle handskas med mig själv. Hur jag gick ned i vikt och hur jag hatade min kropp. Hur jag åt halstabletter för att stilla hungern och hur jag försökte somna på en gång för att inte känna. Känna att jag andades. Känna att jag var hungrig. Livet var ganska jobbigt då och jag kände mig så isolerad. Ensam. Mörkrädd. Ingen var hemma på 3 veckor. Inget att rekommendera när en lider av ångest.
Jag vet inte när min depression började ta vid på riktigt, men jag tror den började runt maj förra året. Dock har jag velat ta livet av mig sedan jag var 11. Jag har velat dö på riktigt. Jag minns hur jag stod och väntade på tunnelbanan och bara ville hoppa ned, framför det, när tåget kom. Gjorde dock inte praktik av mina tankar och det är väl det som ligger i grund till min depression, min tro över att jag är misslyckad. Och visst går jag omkring och känner mig betryckt hela tiden, men jag kan springa. Jag kan springa ifrån mig själv i bland. Men inte tillräckligt fort, för även denna sommar går i svartvitt. Nyanser av grått.
